第345章
第345章maryadmitryevnacominguponsonyaweepinginthecorridorhadforcedhertoconfesseverything.snatchingupnatasha’sletterandreadingit,maryadmitryevnawentintonatasha,withtheletterinherhand.
“vilegirl,shamelesshussy!”shesaidtoher.“iwon’thearaword!”pushingasidenatasha,whogazedatherwithamazedbuttearlesseyes,shelockedherintotheroom,andgivingorderstohergateportertoadmitthepersonswhowouldbecomingthatevening,butnottoallowthemtopassoutagain,andgivinghergroomsorderstoshowthosepersonsuptoher,sheseatedherselfinthedrawing-roomawaitingtheabductors.
whengavrilocametoannouncetomaryadmitryevnathatthepersonswhohadcomehadrunaway,shegotupfrowning,andclaspingherhandsbehindher,walkedalongwhileupanddownthroughherrooms,ponderingwhatshewastodo.atmidnightshewalkedtowardsnatasha’sroom,feelingthekeyinherpocket.sonyawassittingsobbinginthecorridor,“maryadmitryevna,do,forgod’ssake,letmegointoher!”shesaid.
maryadmitryevna,makinghernoreply,openedthedoorandwentin.“hateful,disgusting,inmyhouse,thenastyhussy,onlyi’msorryforherfather!”maryadmitryevnawasthinking,tryingtoallayherwrath.“hardasitmaybe,iwillforbidanyonetospeakofit,andwillconcealitfromthecount.”maryadmitryevnawalkedwithresolutestepsintotheroom.
natashawaslyingonthesofa;shehadherheadhiddeninherhandsanddidnotstir.shewaslyinginexactlythesamepositioninwhichmaryadmitryevnahadlefther.
“you’reanicegirl,averynicegirl!”saidmaryadmitryevna.“encouragingmeetingswithloversinmyhouse!there’snouseining.youlistenwhenispeaktoyou.”maryadmitryevnatouchedheronthearm.“youlistenwhenispeak.you’vedisgracedyourselflikethelowestwench.idon’tknowwhaticouldn’tdotoyou,butifeelforyourfather.iwillhideitfromhim.”
natashadidnotchangeherposition,onlyherwholebodybegantowrithewithnoiseless,convulsivesobs,whichchokedher.maryadmitryevnalookedroundatsonya,andsatdownontheedgeofthesofabesidenatasha.
“it’sluckyforhimthatheescapedme;buti’llgetholdofhim,”shesaidinhercoarsevoice.“doyouhearwhatisay,eh?”sheputherbighandundernatasha’sface,andturnedittowardsher.bothmaryadmitryevnaandsonyaweresurprisedwhentheysawnatasha’sface.hereyeswereglitteringanddry;herlipstightlycompressed;hercheekslookedsunken.
“letmebe…whatdoi…ishalldie.…”shearticulated,withangryeffort,toreherselfawayfrommaryadmitryevna,andfellbackintothesameattitudeagain.
“natalya!…”saidmaryadmitryevna.“iwishforyourgood.liestill;come,liestilllikethatthen,iwon’ttouchyou,andlisten.…i’mnotgoingtotellyouhowwronglyyouhaveacted.youknowthatyourself.butnowyourfather’scomingbackto-morrow.whatamitotellhim?eh?”
againnatasha’sbodyheavedwithsobs.
“well,hewillhearofit,yourbrother,yourbetrothed!”
“ihavenobetrothed;ihaverefusedhim,”criednatasha.
“thatmakesnodifference,”pursuedmaryadmitryevna.“well,theyhearofit.doyousupposetheywillletthematterrest?supposehe—yourfather,iknowhim—ifhechallengeshimtoaduel,willthatbeallright?eh?”