第336章
第336章countilyaandreitchtookhistwogirlstothecountessbezuhov’s.therewereagoodmanypeopleassembledthere.butnatashahardlyknewanyofthepersonspresent.countilyaandreitchobservedwithdissatisfactionthatalmostallthecompanyconsistedofmenorofladiesnotoriousforthefreedomoftheirbehaviour.mademoisellegeorgewasstandinginonecorneroftheroom,surroundedbyyoungmen.therewereseveralfrenchmenpresent,andamongthemmetivier,whohadbeenaconstantvisitoratcountessbezuhov’seversinceherarrivalinmoscow.countilyaandreitchmadeuphismindnottotakeahandatcards,nottoleavehisdaughter’sside,andtogetawayassoonasmademoisellegeorge’sperformancewasover.
anatolewasatthedoor,unmistakablyonthelook-outfortherostovs.atoncegreetingthecount,hewentuptonatashaandfollowedherin.assoonasnatashasawhim,thesamefeelingcameuponherasatthetheatre—thefeelingofgratifiedvanityathisadmirationofher,andterrorattheabsenceofanymoralbarrierbetweenthem.
ellengavenatashaadelightedwelcome,andwasloudinheradmirationofherlovelinessandherdress.soonaftertheirarrival,mademoisellegeorgewentoutoftheroomtochangeherdress.inthedrawing-roomchairswerebeingsetinrowsandpeoplebegantositdown.anatolemovedachairfornatasha,andwouldhavesatdownbyher,butthecount,whowaskeepinghiseyeonnatasha,tooktheseatbesideher.anatolesatdownbehind.
mademoisellegeorge,withbare,fat,dimpledarms,andaredscarfflungoveroneshoulder,cameintotheemptyspaceleftforherbetweenthechairsandthrewherselfintoanunnaturalpose.anenthusiasticwhisperwasaudible.
mademoisellegeorgescannedheraudiencewithsternandgloomyeyes,andbeganrecitingfrenchverses,describingherguiltyloveforherson.inplacessheraisedhervoice,inplacesshedroppedtoawhispersolemnlyliftingherhead;inplacesshebrokeoffandhissedwithrollingeyes.
“exquisite,divine,marvellous!”washeardonallsides.natashagazedatthefatactress;butsheheardnothing,sawnothingandunderstoodnothingofwhatwaspassingbeforeher.shefeltnothing,butthatshewasborneawayagainirrevocablyintothatstrangeandsenselessworldsoremotefromheroldworld,aworldinwhichtherewasnoknowingwhatwasgoodandwhatwasbad,whatwassensibleandwhatwassenseless.behindherwassittinganatole;andconsciousofhisnearness,shewasinfrightenedexpectationofsomething.
afterthefirstmonologueallthecompanyroseandsurroundedmademoisellegeorge,expressingtheiradmiration.
“howhandsomesheis!”saidnatashatoherfather,ashegotupwiththerestandmovedthroughthecrowdtotheactress.
“idon’tthinkso,lookingatyou,”saidanatole,followingnatasha.hesaidthisatamomentwhennoonebutshecouldhearhim.“youarecharming…fromthemomentifirstsawyou,ihavenotceased…”
“comealong,comealong,natasha!”saidthecount,turningbackforhisdaughter.“howprettysheis!”
natashasayingnothingwentuptoherfather,andgazedathimwitheyesofinquiringwonder.
afterseveralrecitationsindifferentstyles,mademoisellegeorgewentaway,andcountessbezuhovinvitedallthecompanytothegreathall.